Sommarvärme, sommarkläder.
torsdag 30 maj 2013
onsdag 29 maj 2013
tisdag 28 maj 2013
OM SIZE 0 OCH ATT INTE VARA DET
Jag brukar inte alls använda den här bloggen för att skriva, jag tänker att det inte handlar om text utan om bilder, men en sak som har gnagt i mitt huvud i flera veckor nu, mer än det brukar alltså, är ideal och hur jävla konstiga de faktiskt är, och jag känner mig tvungen att "ta debatten" för en gångs skull, men har ingen annan kanal att använda än just den här bloggen.
Jag vet inte varför jag tänker så mycket mer på det här just nu, men jag antar att det beror på att vädret äntligen har blivit lite varmare och att varmare väder tillåter mindre kläder. Mindre kläder betyder mer synlig hud, och mer synlig hud betyder, glädje? ångest? För mig betyder det nog mest funderingar.
Jag har inte på något sätt idealkroppen, jag är kortare än genomsnittet och drar runt storlek 40. Jag är alltså 3-4 storlekar för stor för att passa in i idealet. En tanke som kan tyckas vara väldigt nedslående, eftersom "stor" idag är så starkt kopplat till "dålig" att man nästan inte kan tänka på det ena utan att automatiskt tänka på det andra. Jag är för stor, jag är dålig. Jag är dålig för att jag är stor.
Stor.
Jag medger att mitt BMI inte ligger på 12 precis, jag medger att om jag har på mig tighta byxor får jag ett par rejäla lovehandles, jag medger att min mage valkar sig om jag sitter ner och att vissa kjolar och byxor inte passar mig för att jag har för stor rumpa och för breda höfter. Men jag tänker inte gå med på att vara "tjock" bara för att samhället har blivit så hjärntvättat.
Det värsta är att jag inte kan skriva det här utan att få dåligt samvete, utan att vackla i mina åsikter, utan att tänka att "men jag kanske är tjock" eller "men jag kan inte skriva det här, för de som läser kommer få helt fel bild av mig och mitt självförtroende" men vad jag vill få fram är varken att jag ser mig själv som pinnsmal, eller att jag ser mig själv som ett ideal eller att jag älskar varje cellulit på mina lår. Vad jag vill få fram är att jag faktiskt ser ut som en helt vanlig tjej, men att många andra inte ser mig så.
Självklart kan jag inte bestämma vad andra människor ser eller hur andra bedömer min kropp, men jag är ganska säker på att det finns de som tycker att jag är både tjock och smal, jag liksom svävar i ett gränsland. Och vad människor tycker när de ser min kropp har inte jag något med att göra, människor har åsikter och så är det med det, det blir mitt problem först när de åsikterna går ut över mig.
I takt med att graderna har stigit har min förtjusning i magtröjor ökat, jag har klippt av flera gamla tröjor så de blir kortare och allt jag vill ha på mig är magkorta tröjor. Problem, kläder som visar hud eller kropp, så som korta eller tighta kjolar, eller varför inte magkorta tröjor, tycks vara reserverade för de - får jag säga få? - som lyckas passa in i vårt size 0 ideal, smala tjejer. Lika glad som jag är varje morgon jag sätter på mig en outfit som består av en magtröja, lika besviken blir jag när jag kommer ut och inser att människor runt mig öppet visar sin avsmak för mitt val av kläder (självklart är min stil överlag en bidragande faktor till varför mina medmänniskor inte uppskattar vad jag har på mig).
Jag tror att den sista droppen kom idag, när jag och en klasskompis gick från skolan och en för mig helt okänd kille tar sig friheten att säga "din mage syns". I vissa lägen blir det så himla självklart varför jag är feminist, till exempel då. Varifrån kommer behovet att säga något så uppenbart till en annan människa? Jag kände mig så nedtryckt, så undergiven, som att jag gick där och på grund av mitt klädval och även på grund av min kroppsform, var tvungen att acceptera att någon kommenterar det? Just i det här fallet var den en man men det hade lika gärna kunnat vara en annan tjej, och det är lika illa, om inte värre.
Alla är så infekterade av vår sjuka samhällssyn, det är jag också, att vi tar för givet att vi ska kunna döma ut andra människor, mer eller mindre öppet. Och det är så sorgligt.
Något annat som är sorgligt är det faktum att tjejer som försöker prata om träningshetsen får höra att de bara är feta och lata och försöker försvara sin slappa livsstil genom att kritisera träningstrenden. Som att det är oss, icketränare, icke #fitspo-instagrammande människor som gör fel. Att ingen vill lyssna på vad vi har att säga om vad som händer för vi tar inte kort på oss själva på gymmet dagligen och vi kan äta godis utan att må dåligt över alla kalorier.
Jag är så upprörd över hur samhället ser ut idag, och hur många dumma saker vi håller på med, att jag inte kan formulera den här texten ordentligt. Jag hade så många tankar om vad jag ville skriva, men allt jag kan tänka på är att så många länder håller på att gå under av fattigdom och vi i västvärlden framställer oss som så mycket bättre, men ändå klarar vi inte av att behandla varandra lika oavsett kön, hudfärg, ålder eller sexuell läggning. Vi klarar inte ens av att låta någon som vågar visa sin lite bulliga mage med tillhörande lovehandles utan att påpeka dennes val av kläder.
Det gör mig så ledsen, upprörd och arg.
Och imorgon är det jag som bär magtröja, gör ett ställningstagande, och hoppas att fler tjejer tänker över om de verkligen mår så mycket bättre av att instagramma sin #eatclean-frukost eller om de egentligen bara vill kunna äta en bit choklad utan att få tjockångest.
Jag vet inte varför jag tänker så mycket mer på det här just nu, men jag antar att det beror på att vädret äntligen har blivit lite varmare och att varmare väder tillåter mindre kläder. Mindre kläder betyder mer synlig hud, och mer synlig hud betyder, glädje? ångest? För mig betyder det nog mest funderingar.
Jag har inte på något sätt idealkroppen, jag är kortare än genomsnittet och drar runt storlek 40. Jag är alltså 3-4 storlekar för stor för att passa in i idealet. En tanke som kan tyckas vara väldigt nedslående, eftersom "stor" idag är så starkt kopplat till "dålig" att man nästan inte kan tänka på det ena utan att automatiskt tänka på det andra. Jag är för stor, jag är dålig. Jag är dålig för att jag är stor.
Stor.
Jag medger att mitt BMI inte ligger på 12 precis, jag medger att om jag har på mig tighta byxor får jag ett par rejäla lovehandles, jag medger att min mage valkar sig om jag sitter ner och att vissa kjolar och byxor inte passar mig för att jag har för stor rumpa och för breda höfter. Men jag tänker inte gå med på att vara "tjock" bara för att samhället har blivit så hjärntvättat.
Det värsta är att jag inte kan skriva det här utan att få dåligt samvete, utan att vackla i mina åsikter, utan att tänka att "men jag kanske är tjock" eller "men jag kan inte skriva det här, för de som läser kommer få helt fel bild av mig och mitt självförtroende" men vad jag vill få fram är varken att jag ser mig själv som pinnsmal, eller att jag ser mig själv som ett ideal eller att jag älskar varje cellulit på mina lår. Vad jag vill få fram är att jag faktiskt ser ut som en helt vanlig tjej, men att många andra inte ser mig så.
Självklart kan jag inte bestämma vad andra människor ser eller hur andra bedömer min kropp, men jag är ganska säker på att det finns de som tycker att jag är både tjock och smal, jag liksom svävar i ett gränsland. Och vad människor tycker när de ser min kropp har inte jag något med att göra, människor har åsikter och så är det med det, det blir mitt problem först när de åsikterna går ut över mig.
I takt med att graderna har stigit har min förtjusning i magtröjor ökat, jag har klippt av flera gamla tröjor så de blir kortare och allt jag vill ha på mig är magkorta tröjor. Problem, kläder som visar hud eller kropp, så som korta eller tighta kjolar, eller varför inte magkorta tröjor, tycks vara reserverade för de - får jag säga få? - som lyckas passa in i vårt size 0 ideal, smala tjejer. Lika glad som jag är varje morgon jag sätter på mig en outfit som består av en magtröja, lika besviken blir jag när jag kommer ut och inser att människor runt mig öppet visar sin avsmak för mitt val av kläder (självklart är min stil överlag en bidragande faktor till varför mina medmänniskor inte uppskattar vad jag har på mig).
Jag tror att den sista droppen kom idag, när jag och en klasskompis gick från skolan och en för mig helt okänd kille tar sig friheten att säga "din mage syns". I vissa lägen blir det så himla självklart varför jag är feminist, till exempel då. Varifrån kommer behovet att säga något så uppenbart till en annan människa? Jag kände mig så nedtryckt, så undergiven, som att jag gick där och på grund av mitt klädval och även på grund av min kroppsform, var tvungen att acceptera att någon kommenterar det? Just i det här fallet var den en man men det hade lika gärna kunnat vara en annan tjej, och det är lika illa, om inte värre.
Alla är så infekterade av vår sjuka samhällssyn, det är jag också, att vi tar för givet att vi ska kunna döma ut andra människor, mer eller mindre öppet. Och det är så sorgligt.
Något annat som är sorgligt är det faktum att tjejer som försöker prata om träningshetsen får höra att de bara är feta och lata och försöker försvara sin slappa livsstil genom att kritisera träningstrenden. Som att det är oss, icketränare, icke #fitspo-instagrammande människor som gör fel. Att ingen vill lyssna på vad vi har att säga om vad som händer för vi tar inte kort på oss själva på gymmet dagligen och vi kan äta godis utan att må dåligt över alla kalorier.
Jag är så upprörd över hur samhället ser ut idag, och hur många dumma saker vi håller på med, att jag inte kan formulera den här texten ordentligt. Jag hade så många tankar om vad jag ville skriva, men allt jag kan tänka på är att så många länder håller på att gå under av fattigdom och vi i västvärlden framställer oss som så mycket bättre, men ändå klarar vi inte av att behandla varandra lika oavsett kön, hudfärg, ålder eller sexuell läggning. Vi klarar inte ens av att låta någon som vågar visa sin lite bulliga mage med tillhörande lovehandles utan att påpeka dennes val av kläder.
Det gör mig så ledsen, upprörd och arg.
Och imorgon är det jag som bär magtröja, gör ett ställningstagande, och hoppas att fler tjejer tänker över om de verkligen mår så mycket bättre av att instagramma sin #eatclean-frukost eller om de egentligen bara vill kunna äta en bit choklad utan att få tjockångest.
måndag 27 maj 2013
fredag 24 maj 2013
I KNOW THAT YOU WILL
Idag har jag roat mig med att ta 70 bilder på mig själv, som i slutändan bara blev 9 stycken.
Känner mig så löjligt duktig när jag faktiskt tar ordentliga bilder till bloggen, trevlig helg!
onsdag 22 maj 2013
WE ARE UNDERGROUND
Igår blev jag fotad av Bella, kändes som att den här bloggen behövde lite riktigt fina bilder för en gångs skull!
Inga bilder från idag då jag ser ut som ett vrak, imorgon ska jag ta tag i mig igen.
måndag 20 maj 2013
lördag 18 maj 2013
DOT DOT DOT
Har klädpanik, blir ju alldeles orolig i klädmagen när det är så varmt att man faktiskt kan vara barbent. Är i alla fall så här somrig idag!
torsdag 16 maj 2013
onsdag 15 maj 2013
FLOWER FLOWER FLOWER
Har på mig min underbara blommiga klänning och overkneestrumpor, mest för att jag känner mig som en superhjälte i dem.
tisdag 14 maj 2013
IM NOT THE BOY THAT I USED TO BE
Min superkorta, superfina klänning från Beyond Retro. Fredagens trip till Stockholm förde med sig underbara pärlor med hem.
söndag 12 maj 2013
lördag 11 maj 2013
A DREAM
Idag har jag svarta jeans och min nya dröm från american apparel.
Jag måste absolut färga mitt hår snart igen, det ser så tråkigt ut just nu!
CAPITAL
Stockholmsoutfiten från igår. Jag är kär i kombinationen den gröna jackan och den randiga kjolen.
Vi hade SÅ mycket tur med vädret, och jag hade helt fel kläder på mig, men det var en jättefin dag.
Fler soliga dagar i huvudstaden tack!
torsdag 9 maj 2013
YESTERDAY'S JUST A MOMENT AWAY
FÖRLÅT för att jag uppdaterar så dåligt, det är nästan så jag börjar fundera på om jag går naken halva tiden av mitt liv. Det gör jag inte.
Igår fotade bästa Bella mig, resultatet av det ser ni ovan. (Och på hennes blogg, jag stjäl hennes bilder helt samvetslöst)
Idag hade jag på mig så tråkiga kläder så jag inte hade någon lust alls att fota mig, till mitt försvar har jag bakat bullar hemma hos storebror hela dagen!
Imorgon: Stockholm.
tisdag 7 maj 2013
LILAC
Har nyfärgat hår, lila den här gången!
Är shoppingstöd åt mamma innan skolan, alltid på språng!
söndag 5 maj 2013
SMILE AND TURN AWAY
Inga jättebra bilder på min outfit, men jag glömde av att fota själv, så Bella fick assistera mig, som vanligt!
Vet inte hur det kom sig att hela den här veckan hade sailortema, men det känns som att jag har varit sjömansinspirerad hela veckan. (Även igår men tyvärr fotade jag aldrig)
lördag 4 maj 2013
torsdag 2 maj 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)